En vän har startat en blogg där hon skriver om sin mamma som gick bort i april i år. 

Den människan, Gunlög, lämnade ingen oberörd. Jag har nog aldrig mött någon så generös och varm och kärleksfull och levande som hon!  En av mina största förebilder och en sann inspiration. Hon gav alltid från hjärtat och hon såg varje människa. 
Man var alltid välkommen i deras hem och kände sig alltid sedd och bekräftad. Hon tog sig tid att se varje människa och hon var en sån som verkligen levde, varje dag. 

Ett av mina  minnen av henne var från augusti förra året då vi under Hiroshimadagen gjorde en "föreställning" tillsammans med Kvinnor för fred, på ett torg här i Uppsala. Det var en kvinna som berättade som deras arbete för fred, och i pauserna så spelade Gunlög flöjt medan jag och några andra iklädda duv-dräkter dansade runt som fredsduvor, tills musiken slutade och vi "störtade" mot marken. Det blev ganska dramatiskt och jag fick höra av människor på plats att budskapet nog gick fram.

Så.. det finns två inlägg än så länge.  Så oerhört fint och starkt. Det är en del text men jag rekommenderar varmt att läsa 

Tårarna bara rinner när jag läser. Det är dels saknad såklart.. min saknad och familjens och vänners saknad. Och dels tänker jag på allt det fina som hon har gett, och alla som hon har inspirerat.  Och jag tänker på att jag alltid velat vara och leva mer som hon. Verkligen LEVA ❤️ 

Mammaminnen - bloggen öppnas i ny flik 🙂