Annons:
Etikettloa-och-relationer
Läst 849 ggr
Lillaugglan
8/25/14, 8:16 PM

Många snurriga tankar

Hej!

Nu tänker jag mest bara spy ut alla konstiga och virriga tankar. Kanske har ni någon input och några tankar. Ni verkar så kloka här. 

För 3 år sedan träffade jag den person som jag trodde att jag skulle leva med resten av mitt liv. Jag tyckte vi hade det jättebra tillsammans och vi var lyckliga. Det sa han ofta och gör fortfarande. Sedan kom det in så otroligt mycket stress i vardagen så han förändrades. Han fick arga utbrott och var överdrivet krävande. Jag gick ner mig oerhört och var konstant ledsen till slut och han konstant arg. Det slutade med att han ville separera, men jag håller vad jag lovar och har man bestämt man ska vara tillsammans så ska man det. Så jag tog så illa vid mig och mådde fruktansvärt. Jag vet inte hur många turer jag har gått igenom efter detta. Allt blandades med att jag omvartannat kände mig ful, värdelös, trött, saknade så det gjorde ont, jag kommer aldrig komma över det, vad gjorde jag för fel?, Jag skulle bara gjort såhär så hade det blivit bättre. Jag kunde inte se mig med någon annan. Jag måste bara ha honom. Allt i vardagen kändes meningslöst utan honom. Han väckte känslor inom mig som jag inte gillade. Jag blev svartsjuk och kontrollerande, tankar på hämnd och själviskhet. Han kunde inte heller släppa mig utan har flera gånger pratat om att försöka igen, men han kunde inte sköta sitt beteende och sårade mig om och om igen. 

En dag fick jag reda på både det ena och andra som han gjort och då försvann helt plötsligt alla känslor till honom och det kändes så skönt att kunna gå vidare. Ta tag i mig själv, tycka om mig själv. Jag började komma ihåg vem jag var igen och vad jag tyckte om, fixade mig själv och började känna mig attraktiv igen (har utseendet för mig). Jag blev glad, förväntansfull, hopp om livet, lärde känna nya personer och jag kände mig trygg och glad i mig själv igen och framför allt över att vara singel. Jag kände mig trygg i känslan att jag träffar den rätte när det händer och det kan vara både nu eller längre fram….

Japp då sprang jag på han…en kompis kompis och vi sa bara hej, men kände genast det var något speciellt. Jag visste inte hur jag skulle få träffa honom igen, men började genast klura ut något. Då skrev han senare på ett socialt forum på nätet och vi träffades helt förutsättningslöst. Det första jag tänkte var: Va? finns det en till likadan som mig??? Kan inte vara möjligt!!! (Jag är lite speciell av mig). 

Jag kunde inte tolka det annorlunda än att han trivdes i mitt sällskap. Han tog initiativ till att ses igen, pussade och kramade mig. Samtidigt berättade han om jobbiga omständigheter han inte kunde rå för själv som gjorde att han mådde dåligt psykiskt just då. Vi åkte iväg på olika håll på semester och när jag kommer hem är han glad över att se mig men har precis börjat med en medicin som gjorde honom jättetrött. Sista gången vi sågs såg han så trött och ledsen ut. Han hörde av sig dagen därpå och ville ses på kvällen istället, men väl då fick jag bara ett meddelande om att han inte orkar. Efter det har jag inte hört ett ljud på fler veckor. Inte för att jag har jagat honom heller då man måste respektera om någon mår dåligt. 

Jag trodde jag byggt upp mig så mycket och att jag var stark i mig själv, men efter detta har allt bara åkt berg och dalbana fram och tillbaka och upp och ner. Först tar jag inte åt mig alls och tänker han hör av sig när han är bättre. Sedan blir jag ledsen och tänker han inte vill se mig mer igen för att jag är ful och dum och vad gjorde jag för fel och varför gjorde jag sådär, jag borde ha gjort, om jag bara hade gjort såhär hade det inte blivit såhär. Allt är mitt fel. Sedan blir jag arg för att jag inte hör något. Jag är ju orolig. Fattar han inte det? Min fd sambo sa till mig att åka dit och lämna något för att visa att jag bryr mig vilket jag gjorde i brevlådan, men har inte hört ett ljud ändå. Då blir jag ledsen igen och saknar honom så jag går åt. Helt plötsligt kan jag inte tänka mig någon annan. Allt blir så tråkigt igen. Hänger upp hela mitt liv och mitt mående på huruvida han hör av sig eller inte. Sedan försöker jag tänka resonabelt och tänka att jag är värd mer än så, eller jag kan inte haka upp mitt liv på en person. Jag måste lära mig att acceptera att jag inte är med honom och att det är ok. Sedan saknar jag honom igen och sen blir jag arg och ledsen igen och sen försöker jag ta tag i mig själv och så håller det på…. 

Blir galen. Vill så gärna se honom igen…i min impulsivitet tänker jag att jag ringer, går dit, sen tänker jag att han tycker jag är jobbig, han vill ju uppenbarligen inte se mig….eller???…vad hände egentligen? Fattar inget. Mår han bara dåligt och orkar inte, ångrade han sig, vill han vara ifred, eller vill han jag hör av mig?

Många tankar….försöker tygla mig, göra om tänka rätt…behöver input

Annons:
Aleya
8/25/14, 8:26 PM
#1

Jag tänker att du ska börja med att hitta vem du är. Jag hade något liknande som ung. Blev besatt av killarna jag var tillsammans med. Med åldern och i takt att jag förändrade mitt tänkesätt så började jag släppa killar jag gillade. Dom fick göra som dom ville och blev inte längre centrum av min värld Jag vet inte hur han tänker. Men vet en sak, det är jobbigt att vara med en som mår dåligt. Att må dåligt eller vara osäker gör att valen eller beteende är skumt. Jag tycker att du ska låta det bero.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Lillaugglan
8/25/14, 8:33 PM
#2

Men jag är liksom inte ung längre…inte gammal heller för den delen…

men en sak är sant, man måste lära sig att stå på egna ben…men bara att tänka det hjälper ju inte

Otroulig
8/25/14, 8:43 PM
#3

Jag håller med Aleya,

Du kan påverka din värld genom att se om ditt eget hus. En del av oss påverkas mer eller mindre av hur andra är. Målet är att stå tryggt och stadigt i sig själv, att älska sig själv, låter som en klyscha - men hur ska någon annan kunna älska dig om inte du gör det. 

Om du berättar för honom att du finns där så räcker det. Nu ska du bara fokusera på dig själv, må så bra som möjligt. Du kan skicka honom kärleksfulla tankar - men thats it. Det är vad du kan göra för tillfället. 

Inom LOA pratar vi ofta att för varje sak du vill ha så så finns det en motsvarande tanke för brist.

Så du tänker - jag tycker så mycket om att vara med honom  ( helt ok tanke om den är i ljus och glädje och du känner hur bra du mår när du är / var ihop med honom)

Brist tanke - och han är inte här, jag vill ha honom här, hur ska göra…(ingen bra tanke för enligt LOA så får du mer av det du tänker på, tänker du brist och saknad så får du brist och saknad) 

Så släpp taget, chilla, göra saker du mår bra. 

Detsamma gäller även fortsättningsvis - det här är ingen quickfix, om du fortsätter att hänga upp dig på din partner och sugas med i det negativa så är du där igen och skapar något du inte vill ha. 

Kram på dig och välkommen hit. Läs gärna under relationer - vi har fler liknande trådar som handlar om detta. Flera med fantastiska resultat 😉

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Aleya
8/25/14, 8:45 PM
#4

#2 det var mer att jag förklarade då jag själv kände samma behov som dig. Det är mer intressant hur du tänker egentligen. Känner du att bekräftelse från någon annan är mer upplyftande än att du bekräftar dig? Eller snarare: Vad vill du egentligen få ut av förhållanden? Jag började uppskatta mig först då jag varit ensam i 6 år. Jag insåg att man kan inte ha livet mysigt konstant och att möta livet själv är nyttigt som attan. Fundera vad du vill ha ut.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Lillaugglan
8/25/14, 9:46 PM
#5

Jag försöker släppa det. Det är så konstigt bara. För helt plötsligt stöter jag på människor runtomkring mig hela tiden som heter likadant, som känner honom, vet vem han är, stöter på hans vänner osv osv. Ett tag vet jag inte vad det var med sökfunktionen bland smskonversationerna i min mobil, men det spelade ingen roll vad jag sökte på så kom han upp. Är det ett slags skämt eller tecken. Jag ska sova på saken iallafall. Försöka intala mig en massa bra saker. Tack ska ni ha!

Aleya
8/26/14, 5:33 AM
#6

#5 skulle dock kalla det att lura dig själv. Hjärnan är så insnöad på en person, då allt du ser har att göra med denna. Fast egentligen så är det mer som så att hjärnan blir duktig på att koppla ihop vissa saker till vissa personer och då ger man sig på f-n att det är tecken man ser.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
linnease
8/26/14, 11:06 AM
#7

Jag håller med Aleya! Släpp honom så gott det går så länge det inte känns helt och hållet bra. Och fortsätt att fokusera på att göra saker som får dig att må bra efteråt, som ger dig energi och glädje och livslust, åtminstone tills du blivit mer stabil där och mår riktigt riktigt bra!! Kram!

Lillaugglan
8/29/14, 7:10 PM
#8

Tack kära ni! 

Jag har läst en hel del här och andra ställen och det känns mycket bättre. Känns som jag levt efter attraktionskraften hela mitt liv utan att jag direkt har förstått det. Det har hänt alltför många gånger att jag har tänkt att herregud, detta känns som det var meningen. Alltför många gånger för att det skulle vara sammanträffanden. Och just detta att just vi träffades kändes som det var en sådan där aha-upplevelse.

Just nu känns det som att allt grundar sig i att jag känner mig ganska piss i övrigt också. Har hållit på att gå in i väggen och just nu är det mycket som snurrar i huvudet och rent kroppsligt mår jag inte heller så bra. Så att ta en paus känns ju ändå som väldigt bra både för honom och mig. Går runt och har känslan av att det kommer bli vi ändå. Det bara känns så, och för det mesta känner jag mig mest upprymd när jag tänker på det. Om jag känner mig lite låg kan jag känna mig frustrerad, för allt man vill, jag det vill man ju ha nu nu nu nu…..Tålamod liksom.

Aleya
8/29/14, 9:32 PM
#9

#8 Kan erkänna att jag haft en kille i mitt liv i 10 år. Vi har umgåtts till och från. Det är först nu som vi faktiskt är på samma stadium där båda pendlat vid olika tillfällen under livet. Och det är att vi har varit kära och velat ha relation, men inte kunnat. Nu är båda där och villiga att lägga tid på det. Så det kommer då man minst anar det.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Upp till toppen
Annons: